Texterna är skrivna och fritt sammanställda av Håkan K Pålsson i januari 2024. Källorna är främst boken Stora Råby Socken av Anders Ohlsson 1954 samt Otto Rydings Bevaringsprogram om Stora Råby och Värpinge från 2002. Även bilderna är lånade ur Otto Rydings Bevaringsprogram om Stora Råby och Värpinge.

Råbylunds Gårds historia

Släkten som driver gården kom till Stora Råby redan på 1600-talet men flyttade till nr 3 år 1785. Inom familjen berättas att barnen satt nerpackade i ett ”saltekar” då flyttlasset gick. Allt detta vet vi från kyrkoböckerna, men också från det gårdsarkiv som följt gården sedan flera hundra år.

Merparten av markerna runt Lund ägdes av olika kyrkliga institutioner fram till reformationen då kronan tog över stora delar. Sedan 1600-talet har markerna i Stora Råby varit fördelade på tjugosex nummer, tjugosex gårdar samt gatehuset nummer 25. Råbylunds Gård var gård nummer 3 och innehar idag markerna också till gård nr 16.

En mindre och en mycket stor omvälvning kom att prägla bönderna under 1700-talet och 1800 talets början – storskiftet 1792 och enskiftet 1805. Det senare bröt upp de gamla byarna då gårdarna som tidigare legat tätt tillsammans invid kyrkan, flyttades ut på åkrarna till större sammanhängande brukningsenheter. Initiativet kom från dåvarande baron Rutger Macklean vid Svaneholms gods och hans revolutionerande ideer som snabbt fick spridning och en stor påverkan på bruket av markerna men också på det sociala livet och sammanhållningen i byarna.

Nr 3 var det första kronohemmanet i Stora Råby som 1791 köptes ut från kronan och därmed blev ett skattehemman vilket innebär att bonden ägde det själv. Det var Kjersten Eskilsson som köpte ut gården för 41 riksdaler och 42 skilling. Den sk Kjerstenseneläkten har sedan dess drivit gården.

Vid enskiftet 1805 var nr 3 en av de gårdarna som fick ligga kvar nära kyrkan. Gården var då en fyrlängad korsvirkesgård med halmtak och rödmålad puts på boningshuset och vitmålande fogar för att gen en illusion av tegel. Den beskrevs vid tillfället som ”tämmeligt välbyggt med någorlunda plantage”. Ägare var sonen till Kjersten, Assar Kjerstensson som var nämndeman, riksdagsman för Torna och Vara Harjagers härader samt ledamot för Lunds sjukvårdsdistrikt. I samband med enskiftet styckades ett område söder om bygatan av och såldes till husmän.

1932 förvärvade Nils och Anna Pålsson nr 16:s marker söder om bygatan av Nils ”Esarparen” Andersson och hans hustru Hanna vid Alberta kvarn. Samma år hittades Hanna död i kvarndammen och Esarparen fälldes för mord då man vid utredningen förstod att det fanns en älskarinna med i spelet. I Filmen ”Esarparen” från 1986 med Ernst Hugo Järegård i huvudrollen, får man ta del av hela förloppet.

1967 såldes delar av den ursprungliga marken tillhörande nr 3 till Lunds kommun och det är på dessa marker stadsdelen Råbylund nu växer fram.

Svåra tider, bränder och farsoter
Det var svåra tider under 1600-talet då det Svensk-Danska kriget pågick och Stora Råby likt många andra byar härjades regelbundet och däremellan spreds smittosamma sjukdomar i den hopgyttrade bebyggelsen. Rödsot eller dysenteri förorsakade enligt kyrkoboken flera dödsfall vilket orsakades av dåligt vatten och bristande bostadshygien.

Under åren härjades gården också av flera bränder. Den 11 maj 1928 brann gården ner till grunden då en granne, trots uppmaning uraktlåtit att iståndsätta sin bristfälliga skorsten, inte vidtagit nödvändiga åtgärder. Till straff fick Henrik Nilsson 30 par spö och 2000 daler silvermynt i böter.

Den 2 maj 1767 brann 15 gårdar och 4 gatehus ner. Det var en kraftig sydostlig vind och alla hus väster om kyrkan brann ner. Branden hade börjar hos husmannen Måns Bengtsson vars hustru Olu Brorsdotter varit oförsiktig med elden och för detta dömdes hon till en månad på bröd och vatten då hon helt saknade tillgångar.

1930 var det åter dags då hela gården brann ner efter att grannen som bodde söder om kyrkan, Assar Andersson. anlagt branden. Det visade sig att Assarsson var förtjust i kortspel men mindre intresserad av lantbruket som gick dåligt varför han först satte fyr på sin egen gård, därefter en i Bjällerup samt nr 3 i Stora Råby. För att inte misstänkas för försäkringsbedrägeri så brände han upp fler gårdar men man upptäckte honom då han brände ner gården i Bjällerup. När han kom ut från fängelset efter att ha avtjänat sitt straff cyklade han ut till dåvarande ägare Nils Pålsson och bad om ursäkt, vilken enligt uppgift godtogs.

Gården som den ser ut idag byggdes upp 1931 av byggmästare Berlin från Dalby. Sedan dess har delar av gården brunnit två gånger till, i stallet 1944 och logen 1949 men man har då lyckats släcka bräderna. Delar av nuvarande bjälklag är eldhärjat och resterna syns tydligt.

Nutid
Paul Pålsson var den siste lantbrukaren då gården upphörde som brukningsenhet 1990 och markerna arrenderades ut. Efter ”Pålles” död 1993 bodde Gunilla Pålsson kvar fram till 2003 då nuvarande ägare Håkan K Pålsson, barnfödd på gården flyttade tillbaka 2003 efter studieår i Lund, mobila äventyr i Schweiz, kurortsupplevelser i Västerbotten och managementår i Stockholm. Ett omfattande renoveringsarbete har skett sedan dess – alla gårdens byggnader har renoverats, byggts om och byggts ut. Det endas om finns kvar i logen och stallet är bjälklagen, takstolarna och de teglade väggarna annars är allting utbytt och tillbyggt.

Boningshuset renoverades i sin helhet 2002-2003, därefter det gamla vagnslidet väster om gården som 2008 byggdes om till tre studiolägenheter. Logen byggdes om till tolv mindre lägenheter och möteslokaler 2009-2010 och sedan även stallet som omvandlats till en Business Community för ett 30-tal företag i två plan samt en restaurang och ytterligare möteslokaler. Efter pandemin 2021 byggdes en uteservering till restaurangen och under 2022 utökades parkeringsmöjligheterna med ytterligare 50 platser.

Mer mark har köpts till norr om gården för att kunna erbjuda de boende, de arbetande samt de konfererande parkeringsplats. Villan väster om gården köptes ”tillbaka” till gården 2008. Huset uppfördes 1920 som en undantagsbostad för Pål Nilsson då han lämnade över driften av gården till sin son Nils Pålsson. När han dog 1930 togs huset över av hans dotter Gerda Pålsson och då styckades huset av.

Arbetet med hållbarhet har hela tiden gått som en röd tråd genom alla ombyggnationer och förändringar på gården. Uppvärmningen sker genom ytjordvärme. Solceller är placerade på samtliga tak i söderläge. Materialvalen har gjorts med omtänksamhet om historien och det handlar till största möjliga mån om naturliga material.

Gårdens historia fortsätter varje dag som går och vi är glada för att kunna skriva den tillsammans med alla vår gäster.

Stora Råbys historia

Stora Råby nämns första gången 1120 då ärkebiskopen donerade bla a 4 ½ bol in villa Raby maiore till kaniksamfundet vid domkyrkan för upprättande av ett preboende. Stora Råby var mycket större än Lilla Råby som låg västerut och Råby tror man har sitt ursprung från rågång i betydelsen gräns kanske mellan den egna Torna härad till den i söder anslutande Bara härad. En annan förklaring skulle kunna vara rå som i rådjur. Ordet by (fornsvenska byr, by, av boa, bo) betecknar en namngiven ort bestående av minst två närbelägna gårdar.

Stora Råby ligger på kanten av Romeleåsens västra utlöpare i en lång södersluttning ner mot Höjeå. Med sina 723 hektar var Stora Råby en relativt sett stor by. Själva bytomten ligger på en grusås som mot väster går i en båge mot Räddningsinstitutet, och mot öster sträcker sig ner mot Björns hög.

Redan i förhistorisk tid har det lila området som senare kom att kallas Stora Råby varit befolkat, detta vet vi efter flera stenåldersfynd och brandgravar bl a i den grusåker som löper genom byn. Den s.k. Björns Hög eller höjen som den kallas av byborna, ligger i den södra delen av socknen, och är en gravhög med plats för flera lik som jordats på platsen efter bränning.

Vid Stora Råbys gräns i norr på det område som nu kalla Linero låg långt tillbaka i tiden tre offerhögar, Odens, Tors och Freys högar där det långt innan Lunds stad bildades hölls marknader, den s.k. Trehöjamarknaden.

Vid medeltidens slut ägdes merparten av markerna av olika kyrkliga institutioner men vid reformationen kom kronan att disponera större delen av kyrkans mark.

Det var svåra tider under 1600-talet då det Svensk-Danska kriget pågick och Stora Råby likt många andra byar härjades regelbundet och däremellan spreds smittosamma sjukdomar i den hopgyttrade bebyggelsen. Rödsot eller dysenteri förorsakade enligt kyrkoboken flera dödsfall vilket orsakades av dåligt vatten och bristande bostadshygien.
Om krig och andra olyckor såsom missväxt och hungersnöd kan man läsa i bl. a. Riksarkivets handlingar i Köpenhamn. Den 18/7 1653 beskriver biskop Peder Winstrup att gårdarna inte längre kan betala det fastställda underhållet till prästerna pga svenskarnas härjningar. Striderna fortsatta även efter 1658, året då Danmark fick avträda Skåne till Sverige i slaget vid Roskilde. Det blodiga slaget vid Lund 1676 satta slutligen stop för det Svensk-Danska kriget då flera av byborna i Stora Råby också var med på slagfältet.

Under åren härjades byn också av flera bränder. Några av dessa historier är väl bevarade och den 11 maj 1728 brann tretton av byns gårdar ner. Brandens tror ha börjat hos Henrik Nilsson på nr 21, som trots tillsägelse hade låtit bli arr reparera bakugnens skorsten. För detta fick Henrik 30 par spö och 2000 daler silvermynt i böter.

Den 2 maj 1767 var det åter dags då femton gårdar och fyra gatehus brann ner. Det var en kraftig sydostlig vind och alla hus väster om kyrkan brann ner. Branden hade börjar hos husmannen Måns Bengtsson vars hustru Olu Brorsdotter varit oförsiktig med elden och för detta dömdes hon till en månad på bröd och vatten då hon helt saknade tillgångar. Efter dessa händelser beslutades det i Torna Härads rätten att det skulle vara minst 14 alnar eller 8 meter mellan husen i byn för att undvika bränder.

Sedan åtminstone 1600-talet har markerna i Stora Råby varit fördelade på 26 nummer, 26 gårdar samt gatehuset nummer 25. Senare tillkom Klockarebostället nr 27 som ägdes av Stora Råby kyrka och var anslaget lön åt klockaren. Råbylunds Gård var gård nummer 3 och innehar idag markerna också till gård nr 16. Man betecknade gårdarna på olika sätt, Häradshövdingebostället (nr 1, 2, 26 nuvarande Gastelyckans industriområde) hette så då intäkterna gick till häradshövdingens lön. Det fanns sex hospitalshemmanen vars intäkter gick till Helgeandshospitalet i Lund. Rusthållarehemmanen var mot viss skattebefrielse skyldiga och anskaffa och hålla en ryttare med häst och utrustning. Skatterusthållen var självägande gårdar medan Kronorusthållen formellt ägdes av staten. Alla marker tillhörde tidigare kyrkan och senare kronan men under 1700-talen fick kronobönderna möjlighet att friköpa sina gårdar och den första gården som köptes ut i Stora Råby var Råbylunds Gård 1785, för 41 riksdaleroch 42 skilling blev Kjersten Eskilsson ägare till egen gård.

Utöver gårdarna hade Stora Råby många andra onumrerade gatehus som stod på ofri grund eller på någon av gårdarnas tomter. De boende kallades husmän och senare under 1800-talet jordtorpare och de kunde vara hantverkare, arbetskarlar, åldringar eller andra arbetsoföra.

Storskiftet 1787-1789
Förmodligen var det på initiativ från innehavaren av häradshövdingebostället som det 1782 beslutades att Stora Råby skulle storskiftas. Skiftet syftade till att minska det antal lotter som varje gård hade, men samtidigt skulle varje gård också ha andel i varje sorts jord. Markerna var indelade i Norre, Östre och Södre Wång och inom dessa fanns bl a sädesvångar, ängsvångar, phileåkrar och linjordar. Bördigheten, mullhalten i jordarna var mycket goda men det fanns stora skillnader på markerna och hur de bäst kunde användas. Att dela upp markerna på ett rättvist sätt måste ha varit minst sagt utmanande och det uppstod naturligtvis många konflikter. Det finns en fin karta över storskiftet som väl beskriver resultatet.

I nordvästra hörnet av Stora Råby, området mellan Stora Råby och Lilla Råby numera Gastelyckan och delar av Råbylund låg Löfreds Ängen som var mycket sank. Här berättas det från 1700-talet att ”största utrymmet för skridskoåkning lämnade likväl den sk Lefre ängar eller Lefret då dessa nästa alltid stod under vatten vintertiden och gamla och unga tumlade här om varandra. Ofta såg jag här prosten Henrik Schartau gå på skridskor och täfla med pojkarna i snabbhet” (berättar Petter Löwegren). Det fanns en sägen om platsen och namnet Lefre kärr där det skulle stått ett blodigt slag som var så blodigt att hela platsen blev täckt med levrat blod. Möjligen kan den påstådda händelsen sättas i samband med Karl Knutssons härjningar i Skåne 1452. På väg mot Blekinge plundrade och härjade han Lund och fortsatte sedan österut. Kanske har namnet också med trögflytande att göra och kopplas då till den bäck s k Strömfåran eller Hylebäck som fram till Råbylunds områdets utbyggnad (2020) fortfarande flöt i väst-östig riktning genom byn och ner mot Höjeå.

Grusåsen genom Stora Råby erbjöd inte bara goda boplatslägen utan kom också att bli en tillgång på många olika sätt. När Lundagårdsplanen 1746 avjämnades hämtades gruset från Stora Råby och 1756 såldes 250 m3 grus till anläggandet av en botanisk trädgård på den nuvarande universitetsplatsen. År 1798 arrenderade staden en ”sandbacke” av åbon på Stora Råby 14 där stadens invånare kunde hämta grus. Vid enskiftet 1805 avsattes ett område vid Björns hög till gemensam grustäkt. Platsen används idag som pistolskyttebana. Grustäckterna och transporterna av grus från byn ledde också till att gamla fornlämningar bröts upp och transporterade bort. De flintföremål som vid utgrävningen i Lundagård 1996 påträffades i avjämningslagret stammar troligen från boplatser i Stora Råby.

Enskiftet 1805
Rutger Macklean från godset Svaneholm hade initierat hela denna revolutionerande och omdanande reform efter inspiration från andra länder i Europa och den förhärskande fysiokratismen som lärde ut att ett lands välstånd låg i markernas bördighet och att jordbruket var den viktigaste näringen i ett land. Macklean omvandlade markerna på Svaneholm och sammanförde de mindre tegarna i större enheter, flyttade ut gårdarna ”mitt på” marken vilket underlättade driften och effektiviteten. Vidare utvecklades nyare och bättre byggnadsmetoder där väggarna till gårdarna göts upp av lera och intrampad halm och metoden kom senare att kallas macklering. Men det var inte enbart godsegendomens struktur utan även de underställdas arbetssituation och sociala förmåner som ändrades. Liksom det i byarna påverkade hela det sociala livet, arbetssätten och sammanhållningen bland bönderna.
Det fanns också politiska orsaker till att enskiftet kom till. Det var oroliga tider, bondeupproret i Löddeköpinge 1803 och det stora bondeupproret i Skåne 1811 skakade myndigheterna och närheten till revolutionernas Frankrike gjorde bönderna till en maktfaktor och genom enskiftet splittrade myndigheterna effektivt den gamla bygemenskapen som fordrats vid samodlingen av åkrarna.

Mindre än 20 år efter storskfitet, enskiftades alltså Stora Råby och gårdarna fick kringspridda lotter samlade i en ägoplan som gavs en så stor regelbunden form som möjligt. Det var mycket arbete med att flytta gårdarna, de gamla skulle rivas, materialet skulle flyttas och nya hus byggas upp. En sed från gamla tider var att åborna (innehavare av åborätt), ofta med hjälp av sina tjänare, bistod varandra vid speciella tillfällen som t ex att uppbyggnaden av gårdarna vid enskiftet. Drängarna utförde timmerarbete och pigorna uppförde klineväggarna och ersättning kom att består i de s.k. klinegillena som ofta gick festligt till.

Av byns tjogofem gårdar flyttades sjutton ut. Till plats för skola och fattighus avsattes ett område invid kyrkan och till gemensamt sandtag undantogs ett område intill Björns hög. Man fick till år 1812 på sig att flytta ut gårdarna och skifta jordarna. Nya vägar tillkom och gamla försvann. Mot väster drogs Råbyvägen fram till Räddningsinstitutet och en ny väg drogs i norrut upp mot Dalbyvägen. Vägen blev klar 1814 och kallades redan från början för Prästavägen då det var på denna prästen kom från stan. Då det bodde en del husmän i de gamla längorna längs den gamla byvägen så behölls denna väg med resultatet att byns två 90 graders svängar permanenterades.

Flertalet gårdar hölls intakta med sina marker men det skedde också uppdelningar av markerna på många olika ställen som ett resultat av främst arvsskiften. Professor Arvid Bruzelius och baron CG Gyllenkrok köpte upp varsin lott från bonden Isak Nilsson i västra delen av Stora Råby och den senare lade där grunder till Stora Råby Räddningsinstitut vars historiebeskrivning finns att läsa om under egen rubrik*. Tre lotter vid Dalbyvägen styckades av från nr 3 som följd av arvsskiften och kom 1870 att bebyggas. Den ena köptes av spannmålshandlare Hylle’n som där uppförde gården som fick namnet Råbylund. Jöns Persson startade trädgårdsmästeri på två av jordlotterna och senare etablerades det snickeri och senare också ett slakteri som Lars Christersson drev med framgång. Han hade butik på Kattesund och i Saluhallen och slakteriets hästdragna vagn sågs ända in på 1960-talet på vägen mellan Stora Råby och Lund.

Vid enskiftet 1805 hade Stora Råby 333 invånare bestående av 25 bönder, 1 torpare, 14 arbetsföra husmän, 8 soldater, 1 smed, 2 skräddare, 1 kyrkobetjänt, en från staden utflyttad borgare, 5 åldriga bönder, 1 fd hantverkare, 1 fd soldat och en fd kyrkobetjänt. Därtill ett antal drängar och kvinnofolk.

Nya tider
Efter att ha varit egen socken och kommun inkopierades Stora Råby i Lunds kommun den 1 januari 1952 då den nya kommunindelningsreformen trädde i kraft. Minskningen av antalet kommuner gjorde att flera styrelser och nämnder i de många småkommunerna upphörde och med detta omfattande förändringar i det lokala engagemanget för byn.

Det fanns långt skridna planer på att Stora Råby skulle tillhöra Staffanstorps kommun men de boende i byn kände större samhörighet med Lund.

1967 köpte staden upp de två hemmanen 7 och 8 inför den planerade utbyggnaden av Linero. Samma år köptes även Häradshövdingebostället och åren därefter påbörjade sen uppfyllnad med upp till fyra meter höga schaktmassor av den mark som arrendatorerna genom osparad möda, arbete och kostnader hade satt i det fullkomligaste skikt. Bostället ingår nu i Gastelyckans industriområde, som för övrigt fått sitt namn från Per Gast som drev handel på markerna där på 1600-talet.
Markerna norr om byplatsen köptes upp av Lunds kommun i slutet av 60-talet och sedan 2010 har uppförandet av en ny stadssdel Råbylund pågått och beräknas pågår till en bit in på 2030-talet. Det kommer att bli ca 2000 bostäder, flera förskolor och skolor, lekplatser och en större damm, Råbysjön är sedan länge anlagd. Denna utgör en viktig funktion som fördröjningsdamm för hantering av vattenmassor och leder tillsammans med andra mindre fördröjningsdammar ner till Höje å.

När sydvästra vägen, med dragning över Stora Råbys västra marker tidigare kallade Vestra Wång och Löfreds ängen, invigdes den 9 december 2009 med närvaro av bl andra dåvarande infrastrukturminister Åsa Torstensson och landshövding Göran Tunhammar så kunde även undertecknad ange lite historiska data. Jag kunde berätta om Per Gast och om den handelsplats som tidigare legat här. Jag kunde berätta om de historiska markerna, om ängarna, om Henrik Schartaus äventyr på isarna, om det bloda slaget och levrat blod och om mina egna barndomsupplevelser på de sanka hagmarkerna som på den tiden utgjorde spännande lekplatser och hagmarker för gårdens hästar.

Varje gång vi anlägger nya bostadsområden, nya vägar och hus så påverkas också på historien och kunskapen om och minnena av allt det som hänt på dessa marker. Det är med största ödmjukhet jag läser och minns allt som hänt på Stora Råbys marker och jag hoppas fler intresserar sig för detta och med detta också en ödmjukhet inför historien och alla de som bott, livnärt sig och kämpat för sin överlevnad här.

Stora Råby Kyrka

Stora Råby kyrka som ligger mitt i byn härstammar från 1200-talet då långhuset och koret uppfördes. Under 1300-talet tillkom det ursprungliga tornet i väster, som uppfördes i tegel. År 1770 blev den södra sidan av tornet först nedplockad och därefter återuppförd med gråsten. På 1400-talet byggdes det södra vapenhuset vid långhusets södra portal och vid medeltidens slut slogs kyrkans valv.

Trappgavlarna och strävbågarna ger kyrkan dess karakteristiska prägel. Yttertaken är täckta med blyplåt, medan det gamla vapenhuset har enkupigt rött tegel. Ursprungligen hade kyrkan endast tre mindre fönster på södra sidan men 1844 sattes det in fler fönster och de gamla förstorades vilket gjorde kyrkans interiör mycket ljusare. De nya fönstren levererades av smedmästare Dreyer i Lund för 240 riksdaler. Över dörren till vapenhuset sitter sedan 1817 ett solur, som har tillverkats av skiffer från Fågelsång.

Interiören med sina vitkalkade, väggar och valv samt numera stora fönster ger ett ljust kyrkorum. Valven fördelar sig så att långhuset har två stjärnvalv, koret kryssvalv, tornrummet kryssvalv, det nya vapenhuset tunnvalv samt det medeltida vapenhuset platt tak. Triumfbågsöppningen är stor med en svag spetsbåge. Golvet har diagonalt lagda slipade kalkstensplattor i kulörerna grått och rött.

Kyrkans äldre inventarier har i stor utsträckning skingrats, men en del finns fortfarande kvar. Dopfunten av sandsten är från 1200-talet och har slät kupa med en kvadratisk fot. Dopfatet av mässing tillverkades 1690. Nattvardskalk och paté är från 1631.

Orgelläktaren är placerad över det gamla vapenhuset. Den nuvarande, orgeln är från 1969 och byggd av Mårtenssons Orgelfabrik, Lund. Även bänkinredningens färgsättning med laserade gavlar i röd kulör med blå omfattning tillkom vid denna tid.

En mycket känd präst, Henrik Schartau, var kyrkoherde för Stora Råby och Bjällerups församling och ansvarade för verksamheten under tiden 1793 t o m 1825. Henrik bodde i ett envåningshus inne vid stortorget i Lund som i sinom tid fick lämna plats för det nuvarande rådhuset. Schartau hade god utsikt mot över torget och en krog som ”mannarna” från Stora Råby besökte då och då. Det berättas att Schartau på söndagarna höll straffpredikan över de som besökt krogen och deras krogbesök kunde också komma upp under husförhören.

Råby Institut

Råby Institut stiftades år 1838 av Överstekammarjunkaren Friherre Axel Gustaf Gyllenkrok. Gyllenkrok föddes den 14 juli på Björnstorps gods och hade ett mycket innehållsrikt liv i militären nära kungen, som riksdagsman och som akademiker bland di lärde. Han var ledamot av Kungliga Fysiografiska sällskapet i Lund och av Kungliga vetenskapsakademin. När han 1805 tog över Björnstorps och Svenstorps gods efter sin fars död startade ett stort reformarbete enligt enskiftets regler. Han var mycket framgångsrik i sitt reformarbete och blev snart en förebild för andra godsherrar.

Gyllenkroks namn är knutet till många donationer i Lund, främst av dem alla är stiftandet av Råby Institut. Inriktningen var barnavård med inriktning på de kriminella och institutet var det första i sitt slag i Sverige. På den tiden fanns det ingen skillnad på brott begågna av vuxna eller av barn, straffen var desamma.

Under åren samlade Gyllenkrok in pengar från olika håll för drift och utveckling. Verksamheten växte och kunde ta emot fler ungdomar. Han var personligen mycket engagerad i verksamheten och dess ”gossar” och besökte den flera gånger i veckan. Ofta samlade han eleverna till samtal, samkväm och musikunderhållning.

Institutet köpte löpande in marker från västra delen av Stora Råby och området växte och nya byggnader uppfördes.

Fortfarande idag fortskrider arbetet med att anpassa unga kriminella till ett vanligt liv, men verksamheten sköts sedan länge av statliga myndigheter.